Reseskildring från 1982 - Cykelsemester på gotland, en gång publicerad i kassans personaltidning

Ja visst låter det härligt. Jag tänkte berätta lite om hur vi hade det en vecka i juni 1982 på denna solens och vindarnas ö. Vi, det är undertecknad och Siv från Alingsås.

Vi startade tidigt söndag morgon från Borås, tog oss med bil till Oskarshamn, varifrån färjan gick till Visby. Framme i god tid före färjans avgång, parkerade vi bilden på långtidsparkering. Det hade regnat hela tiden, men vi räknade med att det skulle upphöra.

Efter att ha ätit vår medhavda lunch gick vi ombord på den nya färjan. Letade upp platser och satte oss. Sedan kom vi på att vi har ju semester, skulle vi inte ta och fira det med en liten lätt drink. Det var bara det att det inte fanns någon bar på denna färja. Vi som bor nära Göteborg är ju vana vid Danmarksbåtarna, med allt vad de har att erbjuda. Detta var ju en färja som gick mellan Sverige-Sverige så därför fanns ingen taxfree m.m. Vi nöjde oss med var sin öl att släcka törsten med och fira vår semester.

Väl framme i Visby letade vi upp vårt övernattningsrum och gick sedan på sightseeing. Fortfarande lyste solen med sin frånvaro, men vi sa att ”det klarnar säkert till imorgon”. På Gotland brukar det inte regna, hade vi hört. Vi gick och la oss i anständig tid (vad nu menas med det) för att vara pigga tills nästa dag.

Måndag morgon, det regnade från en jämngrå himmel. Vi kom inte iväg så tidigt som vi tänkt oss. Detta berodde på att jag lyckats klanta till det med att förstöra en kontaktlins. Försök att se med en lins, ni som använder sådana, inte speciellt bra. Nåväl efter letande och vandrande fick vi tag på en optiker som gjorde livet lyckligt för mig igen. Klockan hade då hunnit bli halv elva och vi var ganska sugna på frukost. Gick ner till hamnen, hämtade ut våra cyklar, kvitterade ut vårt första lunchpaket och åt samtidigt frukost.  I vårt cykelpaket ingick nämligen helpension.

Vi trampade sedan till vårt rum och packade på våra väskor på pakethållarna och skulle börja cykla, då jag kom på att jag behövde förstärka min semesterkassa. Inköpet av en ny lins hade ju gjort att min semesterkassa hade krympt. Släpade cyklarna uppför backar tills vi hittade ”Minuten” högst uppe utanför en av portarna (som de flesta förmodligen vet, är den äldre delen av Visby omgärdat av en mur, med flera portar som leder ut till den nyare delen av staden). Väl framme vid automaten, så var det naturligtvis fel på den, lång kö, det tog sin rundliga tid att få ut pengar. Men så småningom var det klart och vi var äntligen klara för avgång.

Upp med färdbeskrivningen, där stod det att vi skulle starta söderut mot Slite. Eftersom vi inte kände till omgivningen, tyckte vi att det var bäst att följa beskrivningen exakt. Vi cyklade alltså först ner för alla backar som vi stretat uppför en stund tidigare. Visby har en väldig mängd enkelriktade gator, om vi hade varit laglydiga, hade vi fått åka från sida till sida för att komma ner till hamnen.

Nu äntligen på väg! Regnet hade ökat något och det blåste motvind. Vi gjorde så gott vi kunde och läste på skyltar och vägbeskrivning, men tydligen gjorde vi något fel, för rätt vad det var hade vi hamnat där vi var för en stund sedan och hämtade ut pengar. Men inga sura miner för det, bara att vända. Vi konstaterade att växtligheten hade gömt en vägskylt. Nu då! Vi var på väg!

Jag konstaterade snart, att jag gjort ett stort misstag när det gällde val av regnkläder. Hade en regncape som jag tyckte var väldigt finurlig. Det var den säkert om det regnar utan vind. Hade det varit medvind istället för motvind så hade jag nog inte behövt trampa alls, nu fick jag trampa allt vad tygen höll. Men vad gjorde det. Vi tyckte att det var bättre att det dåliga vädret kom i början av veckan så hade vi det avklarat…

Cyklarna vi hade hyrt var lättrampade, utan växlar (Crescent, vi får inget betalt för reklamen). Det enda dåliga var låset på min cykel som strejkade gång och det tog väl ca 5 minuter varje gång som jag låste eller låste upp, och Siv kom med glada tillrop och fnissade.

Så småningom kom vi fram till Slitebadens hotell, där vi blev inkvarterade i ett annex, i ett rum som hade sett sina bästa dagar. Fläckar i taket och silverfisk i tvättfatet, men vad gjorde det, elementen var varma, vi fick torka våra kläder.

Var rummet inte bra, var maten desto bättre. Vi åt en jättegod middag och unnade oss en flaska gott vin. Vi tyckte vi var värda det efter ca 45 km cykling i regn och motvind. En koll på väderleksrapporten, fortsatt dåligt väder några dagar, men 5-dygnsprognosen verkade ganska hoppfull ändå, framåt onsdag kanske... Vi gick och la oss, det fanns inte så mycket annat att välja på, fanns inget nöjesetablissemang och värdet inbjöd inte till någon titt på byn i övrigt.

Nästa dag, tisdag, ännu värre regn än dagen innan. Men inte så farligt med träningsvärken. Vi hade varit lite oroliga, visste inte om de cykelturer som vi gjort innan räckte som träning. Visst kändes det lite här och där, men inte värre än att vi var fullt rörliga.

Nu hade vi dock starka betänkligheter på att ta bussen till Fårösund som var nästa etappmål, det var ju i alla fall semester vi skulle ha, ingen träning för Främlingslegionen. Vi kollade busstider. Nästa buss gick 13.45 och klockan var strax efter nio. Sitta på ett hotellrum ända till dess lockade inte någon av oss. Vi beslutade oss för att ta det som en utmaning och cykla ändå. Fast vi skulle ta närmaste vägen som var 30 km istället för 40 km enligt vägbeskrivningen.

Så gav vi oss iväg, med plastpåsar på fötterna, för att hålla värsta vätan ute. Men först efter att ha inhandlat en styck termos. I vårt lunchpaket ingick kaffe, vi hade haft en termos med oss, det var bara det att den låg i bilen i Oskarshamn. Vi trampade, i ösregn och motvind. Var det någon som sa att det inte finns några backar på Gotland. Det finns det + några lagom sega motlut.

Vädret inbjöd inte till några längre pauser. Vi gjorde i alla fall ett stopp och gick in i en stuga med souvenirförsäljning. Här fick vi en trevlig pratstund med en pensionerad militär, från början från Stockholm, men numera bosatt på Gotland, där han tillsammans med sin gotländska hustru ägnade sig träsnideri m.m. Det var en ungdomsdröm som hade gått i uppfyllelse.

Vi pratade om ditt och datt och kom så småningom in på spioneri via ”spionen” Wilks. Han berättade att han hade arbetat i rummet bredvid Wennerström och hur det gick till när han bevakades och greps.

Vi fortsatt vidare mot Fårösund. Att ta upp lunchpaketet var inte att tänka på, blöt mat är inget vidare. Jag var tvungen att stanna och ta ut mina kontaktlinser, var rädd att regnet skulle skölja bort dem. Utan linser fick jag cykla efter den vita linjen.

Vi var framme i Fårösund innan bussen skulle ha gått från Slite, vilket DÅ, när vi var framme, var skönt. Inkvarteringen här var mycket positiv, fick bo i ett helt nybyggt hotellrum. Rummet såg dock efter en stund mer ut som ett torkrum i en tvättstuga än som ett övernattningsrum. Det var enda gången den veckan som bikinin blev blöt, INUTI cykelväskan. Men här skulle vi bo i två nätter, vi hade tid att få allt torrt. Nästa dag skulle vi tillbringa på Fårö.

Den kvällen ”stilade” vi in i matsalen i bermudas och knickers, det enda som var någorlunda torrt.

Dags åter för en väderleksrapport – och vad hör vi: Imorgon skurar! Allmänt jubel bland samtliga cyklande. Förutom vi, var det två familjer (en var från Stockholm och en var från Eslöv), två damer (?) i 45-årsåldern, ett par från Falköping i vår ålder samt tre tjejer som förmodligen var ute på egen hand för första gången. Efter vädret dags för lite kortspel och sedan sängen.

Onsdag morgon, vi öppnade ögonen och kollade vädret. Titta, en skur, sa jag till Siv. Skuren varade i 3 timmar och det hela 5 minuter tills nästa skur.

Men vi tog oss över till Fårö via färjan och cyklade ut till de välkända raukarna. Vi fortsatte sedan tvärs över ön, mot Sudersand och vi skulle därefter fortsätta upp mot Ullahau flygsandsfält.

Drygt 1 mil från Sudersand hände det! Punktering, det var Sivs framhjul som pajade. Hur många av er kan laga en punktering ute på en landsväg? Vi kan det inte, hade heller inga ”reparationsgrejor” med oss. Vi hoppades på vägens riddare, men det var tunnsått med dem den dagen. Vi fick stoppa en VW-buss och Siv liftade med cykel, det finns nog någon på Sudersands Camping som kan hjälpa oss trodde vi.

Hon åkte iväg och jag cyklade. Jag var snart framme vid campingen, det gick nedför det mesta, Åkte fram till serveringen och satte min cykel utanför och gick in och satte mig. Tänkte att Siv kommer väl snart. Det gick så fort när vi skiljdes åt, så vi fick inget riktigt bestämt om mötesplats, men eftersom vi pratat om campingen så kommer hon väl hit, tänkte jag.

Det gick en timme, ingen Siv. Frågade i kiosken och fick veta att de hade skickat iväg henne till en verkstad uppe i byn. Jaha, tänkte jag, då kommer hon väl snart. Jag hade lunchpaketet och Siv kaffet och bestämde mig för att vänta på Siv och äta när hon kom. Men när det gått ytterligare en timme, började jag bli smått orolig och irriterad. Tog reda på vad verkstaden hette och ringde dit (varför gjorde jag inte det från början…). Jodå, hon hade varit där och åkt för en bra stund sedan. Klockan var nu över fyra, det var ca 2 mil till färjan, det mesta uppför. Det var inget annat att göra än att börja cykla för att hinna med sista färjan för dagen.

Jag kom tillbaka till hotellet och hade cyklat av mig min irritation. Där satt Siv, ganska orolig, dels över var jag var, dels över hur humöret skulle vara. Hon hade efter det att hon fått däcket lagat, väntat en stund vid stora vägen, trodde inte jag hade hunnit passera. När jag sedan inte kom, hade hon tagit en snabbvända till campingen, men inte sett min cykel (?) och gett sig av igen. Hon hade satt sig vid vägkanten och väntat på mig, satt och drack kaffe i regnet, när en av cykelfamiljerna kom och sa att det väl var bättre att hon åkte tillbaka till hotellet istället.

När vi väl kom in till middagen hade ryktet spridit sig till övriga cyklande i sällskapet och de undrade om vi skulle komma in och sätta oss vid var sitt bord och inte prata med varandra. Men de såg snart att vi var vänner och vi fick gå en runda bland borden och förklara vad som hänt.

Så kom torsdagen, det regnade fortfarande, till och från visserligen, men det var inte så långa uppehåll att vi hann ta av regnkläderna. Vi åkte från Fårösund och följde kusten mot Ar, passerade Bläse och ett stort kalkstensbrott. Gissa om våra skor och byxor var smutsiga. Vi cyklade utefter kusten, bara några meter till vattnet. Men det var ingen badvänlig strand (eller badväder), bara sten.

Vi bestämde oss för att ta lunchpaus i en talldunge. Just när vi satte oss regnade det förstås mer än vanligt och kaffet blev lite för svagt, utspätt av regnet. Några myggor fick också sätta livet till också, men de får skylla sig själva. Pausen blev av förklarliga skäl kort. Fick sedan använda solglasögon för första gången den veckan, inte mot solen, utan mot myggen. Men fick snart ta av dem igen, regnet gjorde det omöjligt att se igenom glasen.

Efter genomförd tur den dagen, kom vi till Kappelshamn, övernattning i privatrum. ”Rumsanvisaren” var 8 år mycket duktig (barnarbete är väl förbjudet enligt lag, men de kanske inte vet det på Gotland). Middag intogs på ortens gästgiveri. Efter middagen tog vi en cykeltur i byn, men inte heller på detta ställe fanns några förlustelser, det var bara att gå till sängs och se fram emot nästa kväll, då vi skulle vara i Visby.

Nästa dag var väderleksläget något bättre, det var uppehåll ända tills vi ätit frukost och skulle börja cykla. Men det gick ovanligt lätt att trampa den dagen. Så småningom kom vi till Lickershamn och gjorde en avstickare ner till fiskeläget, för att titta på den kända rauken Jungfrun. Vi skymtade den lite i dimman, men den syns bäst från havet.

Vi började åter cykla mot Visby, nästa stopp var Lummelundagrottorna. Före besöket i grottorna var vi tvungna att ta på oss stövlar som vi fick låna, mina med storlek 40 (storlek 37). Det myckna regnandet hade gjort att vattnet stigit nere i grottorna så att det gick över vaderna. Det var intressant, men inget ställe vi ville stanna länge på, lite kusligt tyckte vi nog.

Efter att ha ätit lunch, för första gången denna vecka, utan att det regnade (det slutade ca 2 mil innan Visby), fortsatte vi till Visby. Det kändes ganska härligt att få ta av regnkläderna.

Väl framme i Visby sken solen och vi började skymta lite blått på himlen. Vi lämnade tillbaka våra cyklar, fortsatte vår sightseeing i Visby och tillbringade kvällen med att äta gott och dansa bort eventuella överflödshekton.

Efter att ha sovit mycket lite (någon inte alls), gick färjan tillbaka till Oskarshamn kvart över sju på morgonen och färden fortsatte, via en tur till glasbruken, hem igen.

Sammanfattningsvis var väl semestern inte precis vad vi hade trott, men vi var nöjda på så vis, att vi hade klarat av den, trots de dåliga förutsättningar som varit… Samt att vi mycket väl kunde tänka oss att göra om det ett annat år, för inte kan det väl regna så en gång till, eller kan det……. ?

Hoppas ni haft en skön sommar/Kathryn

P.S. Det var regnrekord på Gotland den veckan, på något ställe uppmättes 55 mm. D.S.

Några bilder